Hampus Eurenius

Jag har haft som tradition att se "Året Med Kungafamiljen" på SVT. Statens propaganda för monarkin har länge fascinerat mig. För propaganda är just vad det är. Det är det ingen fråga om. Det här är inget granskande reportage om hur apanaget spenderats eller om det verkligen är rätt att man i Sverige 2008 kan ärva en titel utan att göra sig förtjänt av den på egen hand. Denna kvarleva från feodalsamhället har alltid gjort mig förundrad. Och det mest förundrande är att nästan ingen verkar bry sig. Man försvarar det med att "dom gör så mycket bra för Sverige" och dom "sätter Sverige på kartan". Men själv skäms jag bara över att en kung ska sätta Sverige på kartan. För mig symboliserar det bara bakåtsträvande konservativt tänkande.

I årets program får vi bland annat se kungen och drottningen gå runt och klippa band och representera för det bugande folket och Karl Philip på vernissage för sin nya fotoutställning. Denna gång har han lämnat socialreportaget och fokuserat på orkidéer i stället (drottningen tyckte det var mycket trevligt).

Tidigare år har vi fått se en del intervjuer hemma i soffan på slottet med kungen och drottningen. Vi har fått se dom fira jul tillsammans och stoppa korv mm. Men i år uteblev intervjuerna. Vågar dom inte längre ställa upp för reportrarna efter alla korkade uttalanden från kungen och Brunei och dom stekta sparvarna som inte skulle komma flygande? Eller är det alla parodier i Hey Baberiba som fått dom att dra sig tillbaka. För vi får bara se kungaparat från avstånd, åkandes kortege, klippandes band, vinkendes och leende mot folket.

När man går på bio i Thailand får man innan filmen se en kort propagandafilm på fem minuter där den Thailändske kungen bland annat rider på en vit häst och omges av en lysande gloria. Man uppmanas till att stå upp och visa sin respekt för hans majestät konungen av Thailand.

Jag frågade en taxichaufför om vad han tyckte om kungen i Thailand. Han sa att han älskade "sin" kung och att han var en fantastisk människa som reste runt och fotograferade. När jag frågade honom om kungen verkligen gjorde någon nytta för landet eller bara levde lyxliv på bekostnad av den fattiga befolkningen tittade han bara surt på mig och sa att han inte kunde tala engelska längre.. Då slog det mig hur stark monarkin är i Thailand. Hoppas det aldrig blir så här hemma.

(kolla året med kungafamiljen på svt.se)