Hampus Eurenius

Jag har ingen biljett än men jag vill verkligen se Dolly Parton på Stadion på fredag. Jag såg henne även förra året på Globen och det var bland det bästa och roligaste jag någonsin sett. Jag både skrattade och grät på samma gång. Blev faktiskt intervjuad i DN på stan om mitt förhållande till Dolly och jag berättade att jag gillade henne redan när jag var liten men att det fick ske i smyg. Inte kunde en tolvårig kille mitt i hårdrocksbältet gilla country! Jag fick vänta många år innan jag kunde komma ut som countryfrälst.

Var i New York nyligen och där hajar dom verkligen inte det där med country alls. Om jag säger att jag jag gillar country till en New York-bo tittar dom mycker suspekt på mej och undrar vad jag är för en högerkristen lantis. Men jag förstår att det måste vara en annan sak där. Det är ju liksom på riktigt och inte den där romantiserade westernfantasin som vi har här hemma. Om jag säger till dom att jag gillar country är det väl ungefär samma sak som att jag på södermalm träffar nån från Värmland som säger att han verkligen älskar Christer Sjögren och dansband!

Jag ska i alla fall bege mig till Stadion och hustla med svartabörshajarna om en sittplats på läktaren. Vi kanske ses där!

Paul Stanley, min barndoms idol, står framför folkhavet på Stadion och kraxar med det som finns kvar av hans förr så vassa rockstjärne röst: "presidents may come and go, wars may come and go, but one thing remains the same - we are one big kiss army!

Hur ska jag tolka det här när jag samtidigt vet att bandet uppträder på Support Our Troops-Galor i USA, håller möte med Condoleza Rice på Sheraton och Gene Simmons i bandet nyligen sjungit patriotiska kampsånger tillsammans med en arméorkester? ( att han dessutom gör detta klädd i träningsoverall och hästsvans gör inte saken bättre )

kolla själva! sök Gene Simmons Army på Youtube får ni se själva..

Ja hur ska jag tolka det här? Eller rättare sagt, hur ska jag kunna låta bli att tolka det här som om gubbarna har fått totalt fnatt och storhetsvansinne? Kiss army och alla bomberna, pansarvagnen dom hade på scenen under sina turnéer 1982 och 1983 och låter "War Machine" får helt plötsligt en helt ny innebörd. Siewet Öholm kanske hade rätt när han fördömde hårdrocksbanden i TV-debatten på 80-talet. Dom kanske är rent ut sagt ondskefulla?

Hur som helst så var konserten på Stadion riktigt dålig. Ett låtval som tyder på total avsaknad av självdistans. Dom väljer att spela hela sin första live-skiva från 1975 rakt av som om vi ska tro på att vi ser bandet det året. Men tyvärr är dom inte alls i samma form längre. Dom kraxar och spelar fel och ser allmänt gubbiga och oengagerade ut och jag tröttnar snabbt. Börjar gå runt och letar upp en sittplats istället för min ståplats i främre sektionen. Sen sitter jag där och gäspar mig igenom resten av konserten. Kiss varken underhåller eller imponerar på mig längre. Jag känner mig helt likgiltig inför vad jag sett och hört.

Kiss var mina största idoler när jag var barn och tonåring. Hela rummet var tapetserat med affischer och jag kunde alla frågor när Salme Oja van 48 000 i "Kvitt eller Dubbelt" på TV. Sen när jag var 19 träffade jag Gene Simmons. Vi hade letat upp hotellet som bandet bodde på och hångde i baren tills dom kom ner för att äta frukost. Gene bjöd över oss till sitt bord och beställde in te och kakor. När jag fick träffa honom på riktigt och se att han bara var en gammal gubbsjuk megaloman föll bilden av idolen. Det kändes inte längre likadant. Dom var vanliga människor för mig. Och ganska töntiga såna dessutom. Och nu har jag dessutom insett att dom är riktigt sjuka i huvudet.

Jag skulle inte vilja se dom igen om dom spelar i Sverige igen! Hellre vill jag se Dolly Parton och Emmylou Harris som gästar Sverige i år.

Såg nyss SVT:s dokumentär "Ers Kungliga Höghet Westling" och hoppades få se någonting nytt och smaskigt om konflikten mellan Westling och Kungen och om vem Daniel egentligen är och vad han sysslar med. Lockades av att jag hört att Kungahuset försökt stoppa dokumentären. Men det var som vanligt väldigt slätstruket och förutsägbart. En massa gamla dammiga arkivbilder och talking heads. Inget nytt. Men det var lite underhållande att se den gamle fisförnäme adels-stofilen Ancarcrona försöka diplomatiskt förklara varför det inte passar sig att en icke-överklassperson ska få gifta in sig i hovet.

Alla säger att Daniel är så "vanlig" som kommer från Ockelbo. Men ingen berättar hur vanlig han är. Jag undrar fortfarande var hans föräldrar jobbar med och om dom är fattiga eller rika. Jag menar, man kan väl ha pengar fast man bor på en liten ort i Sverige? Om hans pappa driver ett sågverk eller ett skogsbolag eller nåt kan han ju vara rik. Varför är det ingen som berättar mer exakt vad det är för omständigheter han kommer från? När det är det som är så intressant för alla. Eller vet alla redan det och är det bara jag av alla i hela Sverige som har missat det?

Jag menar, det är ju en väldig skillnad på att vara storbonde, skogsägare eller nåt eller att vara taxichaufför eller jobba på lokala macken.. Vem är Daniel Westling och varför fick vi inte veta det i en dokumentär som utger sig för att handla om honom?

Den där republikanska föreningen verkar ju vara dom enda i det här landet som har vettiga åsikter om kungahuset - nämligen att det ska avskaffas så fort det bara är möjligt. Det är ju helt sjukt att man ska kunna ärva en titel utan att behöva göra rätt för den på något sätt. Kyrkan har vi skilt från staten. Nu är det dags att vi även skiljer kungahuset från staten och förpassar Bernadotterna till historieböckerna!